Montessoripedagogiken
Maria Montessori var den första kvinnliga läkaren i Italien. 1907, i ett av Roms slumområden, öppnade hon sin första skola. Hon var forskare och vetenskapsman och ville pröva några nya teorier som hon hade om barns utveckling och lärande. Ett århundrade senare visar modern forskning i psykologi, att hennes pedagogiska teorier var långt före sin tid.
Angelina Stoll Lillard, doktor i psykologi på Stanford Universitet, har undersökt åtta Montessoriprinciper och hittat stöd för dem i aktuella forskningsrapporter inom psykologi. Hon redogör för dem i boken "The science behind the genious".
De åtta Montessoriprinciperna
1. Rörelse och kognition
Att rörelse och kognition (tänkande) är nära sammanflätade, och att rörelse kan förbättra tänkandet och lärandet.
4. Undvika yttre belöning
Att ge yttre belöningar till en aktivitet, som till exempel att erbjuda pengar för att studera eller för att få höga betyg på prov, påverkar barnet negativt och motivationen att engagera sig upphör när belöningen upphör.
7. Vuxens integrering
Att hur den vuxne integrerar har betydelse för optimal inlärning hos barnet.
2. Det fria valet
Att lärande och välbefinnande förbättras när människor har en känsla av kontroll över sina liv - det fria valet.
5. Stödja sammarbete
Att samarbete kan vara effektivt och gynnsamt för inlärningen.
​
​
​
​
​
8. Ordning i miljön
Att ordningen i miljön har betydelse för barnets inlärning.
3. Följa intresse
Att människor lär sig bäst när de är intresserade av vad de ska lära sig.
​
​
6. Meningsfulla sammanhang
Att lära sig i meningsfulla sammanhang blir oftast en djupare och rikare inlärning än att lära sig i abstrakta sammanhang.